Jag har under veckan läst två olika artiklar som har intresserat mig. Det är egentligen inte nyheterna i sig som är det intressanta utan hur denna sorts nyheter värderas, bevakas och hur artikeln utförs.
Jag fascineras mycket av hur kvällstidningar och sportredaktioner jobbar med sin nyhetsbevakning. Av hur tydlig jakten på rubriker och sålda lösnummer kan bli i värderingar och nyhetsurval.
Torsdagen (15/9) pryddes Tv4s hemsida om fotboll, Fotbollskanalen.se av nyheten Vill ha brasse i landslaget.
Sportjournalistik, och främst rörande de stora lagsporterna, kan i vissa fall liknas vid skvallerjournalistik men inget ont om det. Rykten, spekulationer, personliga åsikter och uttalande är hett stoff.
Artikeln bygger på ett uttalande av svenske landslagsmannen och Holland-proffset Pontus Wernbloom. Han uttalar sig om Malmö FF:s brasilianska vänsterback Richardinho som tidigare i Expressen har uttryckt en önskan om att få bli svensk medborgare. Fotbollskanalens egen Patrick Ekwall har tidigare även berört ämnet och själv spekulerat i om Richardinho skulle vara aktuell för landslaget om det blev frågan om ett medborgarskap.
Egentligen är detta inte ens en nyhet. Richardinho är inte svensk medborgare och får därför inte spela i svenska landslaget. Skulle ett medborgarskap vara aktuellt är det en annan sak. Jag frågar mig själv hur detta då blev en artikel med stor rubrik på Fotbollskanalen.
För att bringa klarhet i min fråga tar jag del av Bengt Johanssons, av nyhetsvärdering vid svenska nyhetsredaktioner, Vid Nyhetsdesken. I den publiceras en tabell som bygger på ”journalistkårens bedömning av vilka faktorer som har stor betydelse för nyhetsvärdering”. Fotbollskanalens artikel kvalar in till fyra av de fem främsta faktorerna journalistkåren bedömer har störst betydelse i nyhetsvärdering. Rubriken ”Vill ha brasse i landslaget” är bara i sig lockande för en fotbollsintresserad och där ligger en stor spänning i den oväntade nyheten. Brasilien har under lång tid räknas som världens ledande fotbollsnation vilket gör tanken på att en brasilianare än mer sensationell. Att det finns ett stort intresse för fotboll och svenska landslaget gör att nyheten värderas än högre.
När Fotbollskanalen väljer att lägga denna nyhet som en av sina huvudnyheter vet de att det redan finns en debatt på sidan om just svenska landslagets vänsterbacksposition. Fotbollskanalen är fullt medvetna om att detta kommer bli en snackis. Björn Häger använder sig, i Reporter – En grundbok i journalistik, av en tabell som visar på hur nyheter värderas genom tidsmässigt avstånd, kulturellt avstånd och rumsligt avstånd. Nyheten att Pontus Wernbloom vill se den brasilianska vänsterbacken i landslaget ligger rätt i tid på mer än ett sätt. Sveriges vänsterbackar har under senaste landskamperna underpresterats, bytts ut och tackat nej. Något som gör nyheten än mer aktuell är att Pontus Wernblooms klubb, AZ Alkmaar, möter just Richardinhos Malmö FF i UEFA Euro League. Det är redan ett stort engagemang runt personerna i fråga och i synnerhet svenska landslaget. Fotbollskanalen vet när de publicerar denna nyhet att diskussionerna i deras kommentarsfält kommer gå heta.
Mycket sagt om en liten nyhet. Att Fotbollskanalen ändå inte värderar nyheten speciellt högt, trots allt, visar sig i hur artikeln är upplagd. Den bygger enbart på att Expressen tidigare i en intervju med Richardinho får veta att han vill bli svensk medborgare. Sedan citeras Pontus Wernbloom två gånger där han säger att han gärna ser Richardinho i svenska landslaget. Artikeln lämnar mycket till övers. Det skulle här vara spännande att få veta om Richardinho själv skulle kunna tänka sig spela i svenska landslaget och om förbundskaptenen ens tycker att han är aktuell för att ta plats. Det finns även ett mycket större förhållningssätt att ta. Det finns flera länder som gett spelare medborgarskap då de uttryckt önskan om att få representera sitt dåvarande klubblags nation. Sverige har samtidigt förlorat flera spelare, med dubbelt medborgarskap, till andra nationer.
Nu har ni förstått att jag har mycket att säga om fotboll. Nu till ett helt annat ämne som engagerar: knark, kändisar och mediedrev.
Ola Lindholm dömdes i veckan för ringa narkotikabrott. I Expressen finns en kort artikel med ett webb-TV-klipp som bekräftar det som står i artikeln.
Ola Lindholm dömd för ringa narkotikabrott. Kanske är detta den sista byggstenen i drevet rörande Ola Lindholms narkotikabrott. Artikeln i sig bekräftar bara allt som tidigare skrivits och pratats om. Ola Lindholm väljs ut för att drogtestat om restprodukter från olagliga preparat i kroppen. Han får lämna sina uppdrag hos SVT, Kamratposten och BRIS innan ens rättegången. Att han är oskyldig till motsatsen är bevisad verkade inte gälla i detta fall. Bengt Johansson skriver i sin studie Vid nyhetsdesken att nyheter ibland kan behöva en ”personifiering, konkretisering och kanske även dramatisering” för att de ska få ett riktigt nyhetsvärde. Denna händelse behövde inte det. En folkkär programledare som även har starka kopplingar till samhällets yngsta genom Kamratposten och BRIS misstänks för knarkbrott, all övrig dramatisering är överflödig. Ola Lindholm är det Björn Häger kallar en elitperson när han skriver om nyhetsvärdering i Reporter – En grundbok i journalistik. Det som skildras är en känd person som har gjort något oväntat, dessutom ett brott som i många fall är extra fängslande, som berör, i detta fall negativt. Lägg till där att där finns en konflikt i att Ola Lindholm är dömd mot sitt nekande. Stora rubriker, många lösnummer och en egen dramaturgi vilket även ger sålda lösnummer på längre sikt. Att Ola Lindholm nu fått sitt straff är en given uppföljning på hela drevet. Trots att brottet klassas som ringa har medierna kunnat suga ut väldigt mycket stoff ur det. Allt som nu saknas är att Ola Lindholm ska tala ut.
För att sammanfatta, en icke-nyhet som ändå blir en nyhet för den är aktuell i tid och engagerar och en nyhet om en elitperson som döms under dramatik. Två nyheter som bygger på olika värde, men kommer tillsammans i att de intresserar och engagerar.
Jag fascineras mycket av hur kvällstidningar och sportredaktioner jobbar med sin nyhetsbevakning. Av hur tydlig jakten på rubriker och sålda lösnummer kan bli i värderingar och nyhetsurval.
Torsdagen (15/9) pryddes Tv4s hemsida om fotboll, Fotbollskanalen.se av nyheten Vill ha brasse i landslaget.
Sportjournalistik, och främst rörande de stora lagsporterna, kan i vissa fall liknas vid skvallerjournalistik men inget ont om det. Rykten, spekulationer, personliga åsikter och uttalande är hett stoff.
Artikeln bygger på ett uttalande av svenske landslagsmannen och Holland-proffset Pontus Wernbloom. Han uttalar sig om Malmö FF:s brasilianska vänsterback Richardinho som tidigare i Expressen har uttryckt en önskan om att få bli svensk medborgare. Fotbollskanalens egen Patrick Ekwall har tidigare även berört ämnet och själv spekulerat i om Richardinho skulle vara aktuell för landslaget om det blev frågan om ett medborgarskap.
Egentligen är detta inte ens en nyhet. Richardinho är inte svensk medborgare och får därför inte spela i svenska landslaget. Skulle ett medborgarskap vara aktuellt är det en annan sak. Jag frågar mig själv hur detta då blev en artikel med stor rubrik på Fotbollskanalen.
För att bringa klarhet i min fråga tar jag del av Bengt Johanssons, av nyhetsvärdering vid svenska nyhetsredaktioner, Vid Nyhetsdesken. I den publiceras en tabell som bygger på ”journalistkårens bedömning av vilka faktorer som har stor betydelse för nyhetsvärdering”. Fotbollskanalens artikel kvalar in till fyra av de fem främsta faktorerna journalistkåren bedömer har störst betydelse i nyhetsvärdering. Rubriken ”Vill ha brasse i landslaget” är bara i sig lockande för en fotbollsintresserad och där ligger en stor spänning i den oväntade nyheten. Brasilien har under lång tid räknas som världens ledande fotbollsnation vilket gör tanken på att en brasilianare än mer sensationell. Att det finns ett stort intresse för fotboll och svenska landslaget gör att nyheten värderas än högre.
När Fotbollskanalen väljer att lägga denna nyhet som en av sina huvudnyheter vet de att det redan finns en debatt på sidan om just svenska landslagets vänsterbacksposition. Fotbollskanalen är fullt medvetna om att detta kommer bli en snackis. Björn Häger använder sig, i Reporter – En grundbok i journalistik, av en tabell som visar på hur nyheter värderas genom tidsmässigt avstånd, kulturellt avstånd och rumsligt avstånd. Nyheten att Pontus Wernbloom vill se den brasilianska vänsterbacken i landslaget ligger rätt i tid på mer än ett sätt. Sveriges vänsterbackar har under senaste landskamperna underpresterats, bytts ut och tackat nej. Något som gör nyheten än mer aktuell är att Pontus Wernblooms klubb, AZ Alkmaar, möter just Richardinhos Malmö FF i UEFA Euro League. Det är redan ett stort engagemang runt personerna i fråga och i synnerhet svenska landslaget. Fotbollskanalen vet när de publicerar denna nyhet att diskussionerna i deras kommentarsfält kommer gå heta.
Mycket sagt om en liten nyhet. Att Fotbollskanalen ändå inte värderar nyheten speciellt högt, trots allt, visar sig i hur artikeln är upplagd. Den bygger enbart på att Expressen tidigare i en intervju med Richardinho får veta att han vill bli svensk medborgare. Sedan citeras Pontus Wernbloom två gånger där han säger att han gärna ser Richardinho i svenska landslaget. Artikeln lämnar mycket till övers. Det skulle här vara spännande att få veta om Richardinho själv skulle kunna tänka sig spela i svenska landslaget och om förbundskaptenen ens tycker att han är aktuell för att ta plats. Det finns även ett mycket större förhållningssätt att ta. Det finns flera länder som gett spelare medborgarskap då de uttryckt önskan om att få representera sitt dåvarande klubblags nation. Sverige har samtidigt förlorat flera spelare, med dubbelt medborgarskap, till andra nationer.
Nu har ni förstått att jag har mycket att säga om fotboll. Nu till ett helt annat ämne som engagerar: knark, kändisar och mediedrev.
Ola Lindholm dömdes i veckan för ringa narkotikabrott. I Expressen finns en kort artikel med ett webb-TV-klipp som bekräftar det som står i artikeln.
Ola Lindholm dömd för ringa narkotikabrott. Kanske är detta den sista byggstenen i drevet rörande Ola Lindholms narkotikabrott. Artikeln i sig bekräftar bara allt som tidigare skrivits och pratats om. Ola Lindholm väljs ut för att drogtestat om restprodukter från olagliga preparat i kroppen. Han får lämna sina uppdrag hos SVT, Kamratposten och BRIS innan ens rättegången. Att han är oskyldig till motsatsen är bevisad verkade inte gälla i detta fall. Bengt Johansson skriver i sin studie Vid nyhetsdesken att nyheter ibland kan behöva en ”personifiering, konkretisering och kanske även dramatisering” för att de ska få ett riktigt nyhetsvärde. Denna händelse behövde inte det. En folkkär programledare som även har starka kopplingar till samhällets yngsta genom Kamratposten och BRIS misstänks för knarkbrott, all övrig dramatisering är överflödig. Ola Lindholm är det Björn Häger kallar en elitperson när han skriver om nyhetsvärdering i Reporter – En grundbok i journalistik. Det som skildras är en känd person som har gjort något oväntat, dessutom ett brott som i många fall är extra fängslande, som berör, i detta fall negativt. Lägg till där att där finns en konflikt i att Ola Lindholm är dömd mot sitt nekande. Stora rubriker, många lösnummer och en egen dramaturgi vilket även ger sålda lösnummer på längre sikt. Att Ola Lindholm nu fått sitt straff är en given uppföljning på hela drevet. Trots att brottet klassas som ringa har medierna kunnat suga ut väldigt mycket stoff ur det. Allt som nu saknas är att Ola Lindholm ska tala ut.
För att sammanfatta, en icke-nyhet som ändå blir en nyhet för den är aktuell i tid och engagerar och en nyhet om en elitperson som döms under dramatik. Två nyheter som bygger på olika värde, men kommer tillsammans i att de intresserar och engagerar.
Hej!
SvaraRaderaJag tycker att du för många intressanta diskussioner om hur en icke-nyhet kan bli en nyhet. Jag själv reflekterade också över det flera gånger när jag skrev mitt blogginlägg. Hur ett folkligt intresse för ett visst ämne kan göra obetydelsefulla händelser till vällästa nyheter.
Du fick mig också att reflektera över hur väl din jämförelse mellan sportjournalistik och skvallerjournalistik i många fall stämmer i verkligheten.
I diskussionen kring Ola Lindholms narkotikabrott tycker jag att du gör en intressant iakttagelse av hur mycket medier kan mjölka ur av en och samma händelse. När en händelse innehåller alla de faktorerna du skriver om visar det sig i många fall vara möjligt för medierna att göra just det. De rapporterar och rapporterar tills det inte finns någonting mer att rapportera om eller tills folk helt enkelt tröttnar.
Tack för ett intressant blogginlägg!
Vänliga hälsningar,
Sanna Johansson.
Hej!
SvaraRaderaJag läser dina nyhetsvärderingar med stort intresse och fascination. Jag tycker att du skriver på ett bra och fängslande sätt. Du lyckas väva in nyhetsvärderingarna, där du hänvisar till källor i kurslitteraturen, med egna tankar och "utsvävningar". Den första nyheten visar att du förstår hur media skapar "snackisar". Den andra hur enormt laddad kopplingen kändis (elitperson) och narkotika är i Sverige. Sverige är ett av de västländer som har strängast straff för narkotikaanvändande och det speglar sig tydligt i hur stora nyheter som denna blir i Sverige. En sak: Du verkar ha missat att Ola Lindholm faktiskt har talat ut - i en intervju på TV. Det gjorde om möjligt nyheten ännu större eftersom han genom att säga att han inte vill säga något om hur han fått kokainet i sig för att han vill skydda familj och vänner, kanske snarare pekade ut dem som förövare än skyddade dem.
Sammanfattningsvis, jag uppskattar att läsa ditt inlägg, det visar på att du tagit till dig teorin bakom nyhetsvärdering samtidigt som du även resonerar mycket själv. Möjligen kan jag tycka att du ibland blir lite för "snackig" och skulle kunna strama upp din text mer.
Med vänlig hälsning,
Leif Glavå
Mitt största intresse ligger inte i fotboll, men däremot så lyckas jag snappa upp en del av de senaste fotbollsnyheterna när de surrar i bakgrunden från Tv:n.
SvaraRaderaJust denna lilla snackis du valt att värdera kände jag faktiskt till, och att jag sedan lyckats få med mig diskussionen kring den vänstra delen av landslagets backlinje gör att jag känner mig manad att ge en liten kommentar här.
Jag håller helt med, att en sådan liten sak blir en sådan stor grej! De lämnar verkligen mycket till övers, det hade vart av absolut läsvärde att få med yttranden eller kanske rentav en intervju med Richardinho. Eller varför inte några skarpa kommentarer från Erik Hamrén själv?
Du nämner att fyra av fem faktorer som journalistkåren bedömer har störst betydelse i nyhetsvärdering uppfylls, men du nämner inte vilka de är. Det kan hända att någon annan än oss journalistikstudenter hittar din blogg och tycker att det hade vart matnyttig kunskap.
Ola Lindholm den knarkande barnprogramsledare. - fast inte enligt honom själv.
Jag har väntat på klarspråk i denna händelse.
Håller helt med, vore verkligen intressant att få ett uttalande från honom.
/Emilia Abrahamsson
Liten tuva välter ofta stort lass. En fluga gör ingen sommar. Det finns många sätt att beskriva din första nyhet - om den brasilianske fotbollsspelaren. Pseudohändelser, brukar det kallas. men visst, nog blev det en nyhet alltid.
SvaraRaderaOla Lindholm-fallet har kändisstatus och p g a hans arbete med barnprogram, barntidning och BRIS blev det naturligtvis gefundenes fressen för tidningarna. Det konstiga är att en gammal journalisträv som Ola Lindholm i det här läget inte förstår hur hans kollegor arbetar.
Gary Bergqvist