Vad är rätt och vad är fel att publicera? Det är svårt att bedöma detta, speciellt när reglerna inte ger klara svar. Det ska råda ett allmänintresse för att en uppgift ska publiceras, ”ett påtagligt behov - utöver att tillfredsställa sin nyfikenhet”, som Anders R Olsson skriver i Yttrandefrihet & tryckfrihet. Det är hela tiden ett övervägande för publicisten vad som är i allmänhetens intresse att veta. Här tycker jag personligen att det finns en fråga att ta ställning till. Är det någon skillnad på att allmänheten bör få veta något eller behöver få veta något. ”Ett påtagligt behov” avser snarare att allmänheten behöver veta specifika uppgifter. När regeln tolkas så snävt är namn, religion, etnisk bakgrund etc. i de flesta fall inte relevant, då det oftast inte finns något behov för allmänheten att veta specifika uppgifter om t.ex. brottslingar eller brottsoffer.
Jag tycker att publicisten måste se om allas ryggar innan han eller hon väljer att publicera en personlig uppgift. Vem kan ta skada av detta? Det är lätt att tänka att en brottsling bör hängas ut, men då har man tappat bort sitt etiska tänkande, anhöriga så som familj, vänner och närstående kan även drabbas och hängas ut om t.ex. namn publiceras.
Det är lätt för mig att tolka de etiska reglerna för pressen hårdare. Inte hårda i den bemärkelsen att jag tycker att det är för få uppgifter som publiceras, utan tvärtom att det bör publiceras färre uppgifter, eller i alla fall inte mer än det görs idag. Jag tror i första hand att detta beror på ett svagt intresse från min sida för namn, etnicitet och personens bakgrund när jag läser en nyhet. Jag tycker specifika/personliga uppgifter blir intressanta först då de bidrar till eller leder till det som hänt. Om uppgifterna är en av orsakerna till händelsen, kan det vara relevant att publicera. I andra hand tror jag att min strikta syn kan bero på att jag bor i en större stad, vilket kan leda till mer anonymitet än om man bor i ett litet samhälle. Detta tror jag kan ge till följd att tidningar/tv-kanaler/radiokanaler tänker olika i olika fall. Detta gör bedömningen än svårare. Det finns nästan alltid ett led till att ta hänsyn till.
Publicisten bör enligt mig inte bara överväga varför de bör publicera specifika uppgifter utan också varför de kanske inte bör göra det. Det är först när man beräknar konsekvenserna av en publicering man kan få en rättvis bedömning.
Det viktigaste är att publicisterna är konsekventa i sina bedömningar. Att de utgår från samma regler och etiska grunder i varje bedömning. Risken är annars stor att uppgifter publiceras för att stödja en tes.
