Jag har under veckan läst två olika artiklar som har intresserat mig. Det är egentligen inte nyheterna i sig som är det intressanta utan hur denna sorts nyheter värderas, bevakas och hur artikeln utförs.
Jag fascineras mycket av hur kvällstidningar och sportredaktioner jobbar med sin nyhetsbevakning. Av hur tydlig jakten på rubriker och sålda lösnummer kan bli i värderingar och nyhetsurval.
Torsdagen (15/9) pryddes Tv4s hemsida om fotboll, Fotbollskanalen.se av nyheten Vill ha brasse i landslaget.
Sportjournalistik, och främst rörande de stora lagsporterna, kan i vissa fall liknas vid skvallerjournalistik men inget ont om det. Rykten, spekulationer, personliga åsikter och uttalande är hett stoff.
Artikeln bygger på ett uttalande av svenske landslagsmannen och Holland-proffset Pontus Wernbloom. Han uttalar sig om Malmö FF:s brasilianska vänsterback Richardinho som tidigare i Expressen har uttryckt en önskan om att få bli svensk medborgare. Fotbollskanalens egen Patrick Ekwall har tidigare även berört ämnet och själv spekulerat i om Richardinho skulle vara aktuell för landslaget om det blev frågan om ett medborgarskap.
Egentligen är detta inte ens en nyhet. Richardinho är inte svensk medborgare och får därför inte spela i svenska landslaget. Skulle ett medborgarskap vara aktuellt är det en annan sak. Jag frågar mig själv hur detta då blev en artikel med stor rubrik på Fotbollskanalen.
För att bringa klarhet i min fråga tar jag del av Bengt Johanssons, av nyhetsvärdering vid svenska nyhetsredaktioner, Vid Nyhetsdesken. I den publiceras en tabell som bygger på ”journalistkårens bedömning av vilka faktorer som har stor betydelse för nyhetsvärdering”. Fotbollskanalens artikel kvalar in till fyra av de fem främsta faktorerna journalistkåren bedömer har störst betydelse i nyhetsvärdering. Rubriken ”Vill ha brasse i landslaget” är bara i sig lockande för en fotbollsintresserad och där ligger en stor spänning i den oväntade nyheten. Brasilien har under lång tid räknas som världens ledande fotbollsnation vilket gör tanken på att en brasilianare än mer sensationell. Att det finns ett stort intresse för fotboll och svenska landslaget gör att nyheten värderas än högre.
När Fotbollskanalen väljer att lägga denna nyhet som en av sina huvudnyheter vet de att det redan finns en debatt på sidan om just svenska landslagets vänsterbacksposition. Fotbollskanalen är fullt medvetna om att detta kommer bli en snackis. Björn Häger använder sig, i Reporter – En grundbok i journalistik, av en tabell som visar på hur nyheter värderas genom tidsmässigt avstånd, kulturellt avstånd och rumsligt avstånd. Nyheten att Pontus Wernbloom vill se den brasilianska vänsterbacken i landslaget ligger rätt i tid på mer än ett sätt. Sveriges vänsterbackar har under senaste landskamperna underpresterats, bytts ut och tackat nej. Något som gör nyheten än mer aktuell är att Pontus Wernblooms klubb, AZ Alkmaar, möter just Richardinhos Malmö FF i UEFA Euro League. Det är redan ett stort engagemang runt personerna i fråga och i synnerhet svenska landslaget. Fotbollskanalen vet när de publicerar denna nyhet att diskussionerna i deras kommentarsfält kommer gå heta.
Mycket sagt om en liten nyhet. Att Fotbollskanalen ändå inte värderar nyheten speciellt högt, trots allt, visar sig i hur artikeln är upplagd. Den bygger enbart på att Expressen tidigare i en intervju med Richardinho får veta att han vill bli svensk medborgare. Sedan citeras Pontus Wernbloom två gånger där han säger att han gärna ser Richardinho i svenska landslaget. Artikeln lämnar mycket till övers. Det skulle här vara spännande att få veta om Richardinho själv skulle kunna tänka sig spela i svenska landslaget och om förbundskaptenen ens tycker att han är aktuell för att ta plats. Det finns även ett mycket större förhållningssätt att ta. Det finns flera länder som gett spelare medborgarskap då de uttryckt önskan om att få representera sitt dåvarande klubblags nation. Sverige har samtidigt förlorat flera spelare, med dubbelt medborgarskap, till andra nationer.
Nu har ni förstått att jag har mycket att säga om fotboll. Nu till ett helt annat ämne som engagerar: knark, kändisar och mediedrev.
Ola Lindholm dömdes i veckan för ringa narkotikabrott. I Expressen finns en kort artikel med ett webb-TV-klipp som bekräftar det som står i artikeln.
Ola Lindholm dömd för ringa narkotikabrott. Kanske är detta den sista byggstenen i drevet rörande Ola Lindholms narkotikabrott. Artikeln i sig bekräftar bara allt som tidigare skrivits och pratats om. Ola Lindholm väljs ut för att drogtestat om restprodukter från olagliga preparat i kroppen. Han får lämna sina uppdrag hos SVT, Kamratposten och BRIS innan ens rättegången. Att han är oskyldig till motsatsen är bevisad verkade inte gälla i detta fall. Bengt Johansson skriver i sin studie Vid nyhetsdesken att nyheter ibland kan behöva en ”personifiering, konkretisering och kanske även dramatisering” för att de ska få ett riktigt nyhetsvärde. Denna händelse behövde inte det. En folkkär programledare som även har starka kopplingar till samhällets yngsta genom Kamratposten och BRIS misstänks för knarkbrott, all övrig dramatisering är överflödig. Ola Lindholm är det Björn Häger kallar en elitperson när han skriver om nyhetsvärdering i Reporter – En grundbok i journalistik. Det som skildras är en känd person som har gjort något oväntat, dessutom ett brott som i många fall är extra fängslande, som berör, i detta fall negativt. Lägg till där att där finns en konflikt i att Ola Lindholm är dömd mot sitt nekande. Stora rubriker, många lösnummer och en egen dramaturgi vilket även ger sålda lösnummer på längre sikt. Att Ola Lindholm nu fått sitt straff är en given uppföljning på hela drevet. Trots att brottet klassas som ringa har medierna kunnat suga ut väldigt mycket stoff ur det. Allt som nu saknas är att Ola Lindholm ska tala ut.
För att sammanfatta, en icke-nyhet som ändå blir en nyhet för den är aktuell i tid och engagerar och en nyhet om en elitperson som döms under dramatik. Två nyheter som bygger på olika värde, men kommer tillsammans i att de intresserar och engagerar.
Jag fascineras mycket av hur kvällstidningar och sportredaktioner jobbar med sin nyhetsbevakning. Av hur tydlig jakten på rubriker och sålda lösnummer kan bli i värderingar och nyhetsurval.
Torsdagen (15/9) pryddes Tv4s hemsida om fotboll, Fotbollskanalen.se av nyheten Vill ha brasse i landslaget.
Sportjournalistik, och främst rörande de stora lagsporterna, kan i vissa fall liknas vid skvallerjournalistik men inget ont om det. Rykten, spekulationer, personliga åsikter och uttalande är hett stoff.
Artikeln bygger på ett uttalande av svenske landslagsmannen och Holland-proffset Pontus Wernbloom. Han uttalar sig om Malmö FF:s brasilianska vänsterback Richardinho som tidigare i Expressen har uttryckt en önskan om att få bli svensk medborgare. Fotbollskanalens egen Patrick Ekwall har tidigare även berört ämnet och själv spekulerat i om Richardinho skulle vara aktuell för landslaget om det blev frågan om ett medborgarskap.
Egentligen är detta inte ens en nyhet. Richardinho är inte svensk medborgare och får därför inte spela i svenska landslaget. Skulle ett medborgarskap vara aktuellt är det en annan sak. Jag frågar mig själv hur detta då blev en artikel med stor rubrik på Fotbollskanalen.
För att bringa klarhet i min fråga tar jag del av Bengt Johanssons, av nyhetsvärdering vid svenska nyhetsredaktioner, Vid Nyhetsdesken. I den publiceras en tabell som bygger på ”journalistkårens bedömning av vilka faktorer som har stor betydelse för nyhetsvärdering”. Fotbollskanalens artikel kvalar in till fyra av de fem främsta faktorerna journalistkåren bedömer har störst betydelse i nyhetsvärdering. Rubriken ”Vill ha brasse i landslaget” är bara i sig lockande för en fotbollsintresserad och där ligger en stor spänning i den oväntade nyheten. Brasilien har under lång tid räknas som världens ledande fotbollsnation vilket gör tanken på att en brasilianare än mer sensationell. Att det finns ett stort intresse för fotboll och svenska landslaget gör att nyheten värderas än högre.
När Fotbollskanalen väljer att lägga denna nyhet som en av sina huvudnyheter vet de att det redan finns en debatt på sidan om just svenska landslagets vänsterbacksposition. Fotbollskanalen är fullt medvetna om att detta kommer bli en snackis. Björn Häger använder sig, i Reporter – En grundbok i journalistik, av en tabell som visar på hur nyheter värderas genom tidsmässigt avstånd, kulturellt avstånd och rumsligt avstånd. Nyheten att Pontus Wernbloom vill se den brasilianska vänsterbacken i landslaget ligger rätt i tid på mer än ett sätt. Sveriges vänsterbackar har under senaste landskamperna underpresterats, bytts ut och tackat nej. Något som gör nyheten än mer aktuell är att Pontus Wernblooms klubb, AZ Alkmaar, möter just Richardinhos Malmö FF i UEFA Euro League. Det är redan ett stort engagemang runt personerna i fråga och i synnerhet svenska landslaget. Fotbollskanalen vet när de publicerar denna nyhet att diskussionerna i deras kommentarsfält kommer gå heta.
Mycket sagt om en liten nyhet. Att Fotbollskanalen ändå inte värderar nyheten speciellt högt, trots allt, visar sig i hur artikeln är upplagd. Den bygger enbart på att Expressen tidigare i en intervju med Richardinho får veta att han vill bli svensk medborgare. Sedan citeras Pontus Wernbloom två gånger där han säger att han gärna ser Richardinho i svenska landslaget. Artikeln lämnar mycket till övers. Det skulle här vara spännande att få veta om Richardinho själv skulle kunna tänka sig spela i svenska landslaget och om förbundskaptenen ens tycker att han är aktuell för att ta plats. Det finns även ett mycket större förhållningssätt att ta. Det finns flera länder som gett spelare medborgarskap då de uttryckt önskan om att få representera sitt dåvarande klubblags nation. Sverige har samtidigt förlorat flera spelare, med dubbelt medborgarskap, till andra nationer.
Nu har ni förstått att jag har mycket att säga om fotboll. Nu till ett helt annat ämne som engagerar: knark, kändisar och mediedrev.
Ola Lindholm dömdes i veckan för ringa narkotikabrott. I Expressen finns en kort artikel med ett webb-TV-klipp som bekräftar det som står i artikeln.
Ola Lindholm dömd för ringa narkotikabrott. Kanske är detta den sista byggstenen i drevet rörande Ola Lindholms narkotikabrott. Artikeln i sig bekräftar bara allt som tidigare skrivits och pratats om. Ola Lindholm väljs ut för att drogtestat om restprodukter från olagliga preparat i kroppen. Han får lämna sina uppdrag hos SVT, Kamratposten och BRIS innan ens rättegången. Att han är oskyldig till motsatsen är bevisad verkade inte gälla i detta fall. Bengt Johansson skriver i sin studie Vid nyhetsdesken att nyheter ibland kan behöva en ”personifiering, konkretisering och kanske även dramatisering” för att de ska få ett riktigt nyhetsvärde. Denna händelse behövde inte det. En folkkär programledare som även har starka kopplingar till samhällets yngsta genom Kamratposten och BRIS misstänks för knarkbrott, all övrig dramatisering är överflödig. Ola Lindholm är det Björn Häger kallar en elitperson när han skriver om nyhetsvärdering i Reporter – En grundbok i journalistik. Det som skildras är en känd person som har gjort något oväntat, dessutom ett brott som i många fall är extra fängslande, som berör, i detta fall negativt. Lägg till där att där finns en konflikt i att Ola Lindholm är dömd mot sitt nekande. Stora rubriker, många lösnummer och en egen dramaturgi vilket även ger sålda lösnummer på längre sikt. Att Ola Lindholm nu fått sitt straff är en given uppföljning på hela drevet. Trots att brottet klassas som ringa har medierna kunnat suga ut väldigt mycket stoff ur det. Allt som nu saknas är att Ola Lindholm ska tala ut.
För att sammanfatta, en icke-nyhet som ändå blir en nyhet för den är aktuell i tid och engagerar och en nyhet om en elitperson som döms under dramatik. Två nyheter som bygger på olika värde, men kommer tillsammans i att de intresserar och engagerar.
